Ja det gör jag verkligen.
Inte nog med att man legat inne till och från med Kevin, utan man har ju varit inne en del själv genom åren… man kan nästan tro att man är redo för skroten… 

Nu har jag legat på Varbergs Lasarett sen Onsdag strax efter 13 pga smärta som började på hö sida snett nedanför naveln, det strålade rakt igenom som knivar, men bakifrån & framåt…

Jag har extremt hör smärtgräns och säger inte aj i första taget, men nu gjorde det riktigt ont.
Åk in säger min sambo… Jag ska… Nu.. Jag ska… så höll det på till jag fick arslet ur vagnen och ringde sjukvårdsupplysningen på 1177 för att pejla av läget… vill ju liksom inte åka in i onödan… Det kunde ju lika gärna va en fis som fastnat på vägen och de behöver man ju inte söka akut för… hehehe

Men med min tur så sa dom bara: åk in på en gång…

Kom in och fick träffa läkare som gjorde diverse undersökningar… dom trodde de va njursten, ngt gynekologiskt, blindtarmen…

Blev inlagd då smärtan blev värre och fick göra ultraljud och massor med blodprov… 3 kirurger och 3 läkare kände på min mage och det gjorde så fucking ont att jag t o m grät…

Dom stirrade sig blinda på att det skulle va blindtarmen.. men mina prover visa inte på de och röntgen visade inte på de…
Dom lyssnade inte ord på vad jag sa ang min smärta…
Ungefär 15-20 minuter efter förtäring av föda så fick jag jordens krampanfall, hulkade, mådde illa och grät för att det gjorde så ont…

Igår Lördag blev jag skit ledssen, för den läkaren menade på att man såg ju inget, och när han klämde på magen hånflinade han och sa: Men lilla vännen du har ju ont vart man än tar på din mage!!! Och dina prover och röntgen är bra så jag fattar inte hur du skulle kunna ha ont just där!!! Finns liksom ingen annledning… ser ingen koppling liksom…
Ta lite laxermedel så ska du se att de blir bra!!!!
MEN HALLÅÅÅÅÅÅ!!!! Min avföringsprocedur va perfekt när jag åkte in, jag sket för fasiken 2 ggr den dag jag åkte in!!!

Jag sa till Jens att det skulle inte förvåna mig om det är ngt med nedre magmunnen…

Sköterskan som va med tyckte inte han hade betett sig ok… Min käre sambo ringde och pratade med sköterskan och sa att vi åker till Göteborg istället, för hon vill inte va kvar… etc, etc…

Hon kom in och pratade med mig och förklarade att han tydligen är så, men det ger fan inte honom rätt att stå och håna mig och bete sig som att min smärta inte existerar…
Så sa jag att bra, då åker jag hem nu… men de tyckte jag skulle vänta och äta…

Jag åt, och en kvart efter låg jag återigen och grät med smärtor…

Sköterskan som kom sen bad mig beskriva smärtans förlopp exakt och var och hur etc…
Hon sa direkt att det till 90% är sår i början på 12-fingertarmen och inflammation…

Så jag fick rätt medicin och efter ett tag blev smärtan lättare =)

Har haft ont, men inte lika ont, så direkt på morgonen fick jag medicin så nu hoppas vi det blir bra =))

Så det blir gastroskopi sen, inte just idag hoppas jag men sen..

Har fortfarande ont, men inte lika ont och min förhoppning är ju att få åka hem idag, Söndag, så jag slipper ligga kvar här och ta upp en plats i onödan…
Bara jag får med mig medicin så blir jag nöjd =)

Så nu väntar jag bara på att läkaren ska komma och säga hej då

Ha en underbar Söndag, för de ska jag…

Ja då har man varit på VPM igår och kontrollerat blodtryck och vikt och fått nytt recept. Allt va bra enligt min sköterska och jag mår 100% bättre än innan jag fick min ADHD medicin ) Självklart har man sina up´s and down´s, men det hör ju till livet och vissa saker behöver man kanske hjälp med, och det kan man få bed hjälp av KBT- Kognitiv Beteendeterapi 

Ska tydligen vara mycket effektivt för oss som har ADHD. Dels för att få hjälp att strukturera upp vardagen med rutiner och dylikt, men man får oxå lära sig hur man kan hantera vissa jobbiga/ svåra situationer på ett annat sätt. Ser verkligen fram emot att få börja med det. 

Har även varit hos min neurolog som ville göra en undersökning innan han skrev ut mina akutsprutor för hortons huvudvärk som jag har. Eftersom det var så länge sedan jag hade en sån attack så måste dom kolla att allt är bra, och det var de… hehehe, eller ja, det va inte värre än vanligt utan han kunde konstatera att jag fortfarande har hortons huvudvärk, plus en annan ÄNNU MER OVANLIG som jag inte ens kan uttala namnet på som även min förra läkare ställde diagnos på, den gör dock inte lika ont som hortons, men gör däremot att jag har nedsatt känsel på vä sida och att det ibland ilar i skallen på mig plus att luktsinnet är nedsatt… det kan jag säga har ju både för och nackdelar…

Nackdelen är att man känner ju inte alla goda dofter lika bra, men å andra sidan så slipper jag känna en massa obehagliga dofter… så man får helt enkelt ta det onda med det goda

Har fått se lägenheten som Kevin kommer att bo i när han kommer hit till Varberg. En jättefin, stor, rymlig lägenhet på markplan och en liten uteplats. Stort sovrum, stooooooort badrum och ett mycket rymligt kök och vardagsrum. Fick även träffa föreståndaren som kommer vara ansvarig, och i nästa vecka kommer jag att få träffa personalen som kommer att arbeta med Kevin.
Några av den personalen, som förövrigt är specialutbildade hela högen, kommer sedan att följa med Kevin när han flyttar till sitt permanenta boende.

Nästa vecka när jag ska träffa personalen så kommer dom även träffa Kevin som kommer att få göra ett test, eller mer som en bedömning på hur han ligger till utvecklingsmässigt etc. Detta för att se om han passar in på det gruppboende som är tänkt för honom. 

Kevin har även äntligen fått sin strömsladd till sitt xbox  som han glömt. Så han är överlycklig över att äntligen kunna spela och kolla på film när han vill och inte bara när dom andra kunnat låna honom sina sladdar.

I Fredags träffade jag mina underbara vänner, jag va dunderförkyld med feber och hosta, men trotsade den och åkte över ändå eftersom det skulle vara tjejkväll. Det kunde jag ju inte missa… en kväll UTAN karlar… YIPPIEEEEEEEEEEEE
Älsklingen skulle ändå på julbord och jag va sällskapssjuk och bara orkade inte sitta hemma.

Kvällen blev dock inte så lång utan när tjejerna skulle ner på stan så åkte jag hem

Lördagen följde jag med min kärlek och hans kompis, hade egentligen ingen lust att gå ut eftersom jag fortfarade va/ är sjuk, men ville återigen inte sitta i min ensamhet, så jag svidade om och följde med, det blev faktiskt en riktigt trevlig kväll

Stora förändringar i mitt liv… men förändring är bra, man kommer framåt i livet och får med sig nya erfarenheter.
Vad som kommer ske härnäst förtäljer inte denna blogg… inte redo för de ännu…
Men de kommer, om inte förr så senare.

Min underbara mor har nu varit på semester i en vecka och hon har två härliga veckor kvar.
Det finns verkligen ingen annan än min fina mamma som är mer värd att åka än hon…
Det va liksom inte ett år sen hon hade semester, lägg på typ 10-15 år, om ens de räcker.

Hon har istället funnits där för min syster, mig och Kevin 

Hon har verkligen sett till att JAG ska få komma iväg och ta hand om mig själv och få egen tid, så då har hon varit med Kevin…
Hur många struntar i sin egen semester? Sin egen fritid? Sitt eget välmående???
Jo, min mamma… Hade såååååå gärna velat kunna bjuda henne på detta… men läget är som det är och jag är överlycklig att hon tog chansen att åka tvärs över atlanten till USA 
 

Har skypat med henne eftersom min fina sambo köpte en ordentlig webcam, och det fullkomligt lyser om henne… hon strålar och ser såååååååå lycklig ut… knappt att man behöver tända upp ngn lampa eftersom hon skiner upp så på skärmen.
Och vem skulle inte trivas bättre i countryns huvudstad Nashville- Tenesse om min älskade mamma!?!?
Nashville blev komplett när hon kom dit 

Och hur underbara är inte L & A som öppnar upp hela sitt hem för att passa upp min fina mamma ( för övrigt för er som ej känner L, så är hon som en extra syster och min mamma är hennes extra mor, och hennes mamma är våran extra mor ).

Ja, precis mamma, jag var tvungen att skriva detta för det gör både mig och sis så glada att du äntligen fick komma iväg 

Och hör sen… 

Men nu får ni ha en underbar kväll, för jag har annat för mig än att sitta här och babbla om mitt liv

Usch!!! Förkyld igen med en riktigt vidirg hosta… inge kul alls… men man lever iaf.

Nu är det bara 17 dagar kvar till min älskade Kevin flyttar 

Han har ringt varje dag nu i en veckas tid och frågat bl a när man får öppna första luckan på julkalendern, han frågade hur många julklappar jag köpt, om jag lämnat hans önskelista till tomten… Så underbart att min fina Kevin som fyller 16 i Februari fortfarande tror på tomten… Men han vet oxå att det är vi som köper julklapparna, men att tomten fixar de på ngt sätt.. hahaha… så underbart att han får det att gå ihop på de sättet som bara han kan 

Nu idag ville han veta när det är Januari, och jag satt och förklarade, sen sa han bara bra och la på luren, för då hade han ju fått svar på sin fråga och va klar.

Föreståndaren på Kevins nuvarande boende Gläntan har idag varit i Varberg på besök för att träffa personalen som ska jobba med Kevin, samt föreståndaren på hans nya boende. Dom har varit så underbara och skrivit ihop manualer på ALLT. Och då menar jag verkligen allt. Dom har fotat av alla Kevins scheman, dom har skrivit ner manualer för alla Kevins nuvarande rutiner eftersom de fungerar så bra. Allt från hans morgonrutiner till hans rutiner vad gäller vad han äter och inte äter och hur han vill ha det vid matbordet etc…ja dom har verkligen tänkt på allt!!! Så underbara 

Så när det sedan är dax för flytten så följer 2 personal från gläntan med Kevin och hjälper honom att packa upp och komma iordning samt visar personalen hur hans ep- larm fungerar, hur hans vagusnervsimulator fungerar etc. Det kommer bli hur bra som helst tror jag, det känns så iaf  

Mycket som ändras i ens liv… Man tror att det ska bli och vara på ett sätt, men sen så vänds hela världen uppochner och man måste ta beslut som man helst skulle slippa… Men ibland har man inte några val utan måste helt enkelt välja en anan väg för att det ska fungera…

Det kommer att bli skitbra, men det är inte kul och känns ganska jobbigt att behöva göra detta… Vill & kan inte gå in på några detaljer just för tillfället, ni som vet vad det handlar om vet, och ni andra får vackert vänta tills allt är klart så jag kan berätta vad som händer och sker…

Men tills dess får ni ha en underbar kväll och ta hand om dom ni älskar  

Kevin är ju bara för underbar. Han fullkomligt älskar att klä ut sig och en utav favoriterna, och har varit i många år, är så klart Batman. Jag vet int ehur många både batman och zorro masker jag gjort under åren och nu va det dax igen. 

Fick som vanligt tydliga och klara besked om hur dennna skulle se ut: Den ska va svart, i tyg och så ska den ha såna öron som batman har… Mmmm… men om den är i tyg så blir det svårt att göra det snyggt med öronen.

Han har tjatat och tjatat och tjatat, och nu tillslut är den färdig. Han ringde härom dan och frågade igen hur det går och jag sa att den är snart klar. I Tisdags fick jag äntligen arslet ur vagnen att göra klart den.

    En balong med papier maché                                                  Sen va de bara klippa till den…

  ….fästa gummiband…                                                                           ….kolla läget….

  …fixa lite färg…                                                                                …och voilá…

  …så har man…                                                                                      …en färdig Batman mask!!!

När Kevin ringde på Tisdagskvällen så berättade jag att den nästan va färdig, och så klart ville han se bilder så jag fick mailat över dessa bilder åt honom  

I Måndags va ju min nya handläggare här från Varberg och hälsade på Kevin i Västerås så att hon fick träffa honom i sin hemmiljö. Pratade med E på Tisdagen och hon berättade att Kevin hade varit i sitt esse, och det är jättebra eftersom det va så hon va tvungen att få se honom. Kevin kan ju annars vara väldigt artig om han är på bra humör eftersom jag har varit ganska så hård och bestämd på att man ska vara det när man träffar nya människor.

Igår Onsdag så ringde handläggaren mig och berättade att hennes besök på Gläntan gått jättebra. Hon tyckte personalen hade gett henne väldigt mycket och bra användbar info ang. Kevin, hans situation och vad han är i behov utav. Så nu har vi bokat in ett möte för hon vill berätta sina tankar, höra hur jag tycker och känner över vissa saker osv. Efter det är hon klar med sin utredning och jag kommer då få ett beslut om vad vi/ Kevin beviljas för hjälp.

Det börjar bli kallt ute så det är dax att inhandla diverse varma kläder. kevin handlas det ju numer åt på herravdelningen stl M!!!!

Hallå eller, var tog min lilla bebis vägen…hahaha 

Så personalen på Gläntan har synat och gått igenom Kevins garderob och kollat vad som måste inhandlas och vidarebefodrat infon till mig. Jag sa att jag åker och handlar vid löning och skickar upp kläderna.

Så igår när Kevins KP (kontaktperson) ringde och skulle summera den gågna veckan så sa hon att hon och Kevin åker och handlar och att Gläntan står för den kostnaden!!! Hallå… jag vet verkligen inte hur jag på ngt sätt ska kunna tacka dom för allt dom gjort både för mig och Kevin när han flyttar. Dom har ställt upp till 200%, dom har köpt grejer till Kevin trots att det egentligen ligger på mig, men bara för att dom vet att jag inte haft ngn bättre inkomst så står dom för klädkostnaderna med. Det jag har behövt köpa är Vinterjacka, och den kan han fortfarande ha sen förra vintern då den va lite stor då, och nu ett par gymnastikskor och ett par vinterskor.

Så nu idag när barnbidraget kommit ska jag föra över pengar till dom för skorna.

Nä, nu ska jag fortsätta softa lite innan det är dax att bege sig till arbetsplatsen och göra lite nytta  

Hoppas ni alla får en underbar dag…

I fredags va de dax att packa ihop hela familjen och bege sig upp till Stockholm för att spendera helgen där!!!!

Vaknade på tok för sent till att börja med   … hade underbara känningar av min fina huvudvärk Mr Hortons syndrom som inte alls är rolig.  Tack och lov så har det ännu inte blivit ngn ordentlig attack utan stannat vid känningar, men dom är inte skoj för det gör ont konstant, man orkar inte vara social på ngt sätt etc, etc… så vi håller tummarna att det BARA är förkänningar…

Iaf, vi blev sena med  i stort sett allt denna dag då bilen oxå börjat krångla… så klart… Så älsklingen fick lov att åka till garaget och böka lite med bilen, jag blev stressad då jag fick åka och hämta lillan eftersom jag själv försovit mig.

När vi kom hem plockade vi ner det sista och Lillan fick plocka ihop det som hon ville ha med sig.

Älsklingen åkte och hämtade sin pojke när han va klar i garaget och när dom kom hem så va de bara dubbelkolla att allt va ed och packa in oss i bilen.

Vi hade planerat att åka från Vbg senast 12:30… jo då, vi kom iväg nästan 2 timmar senare, men vi kom iväg iaf.

Kevin har länge velat att bonus- syskonen skulle komma med upp till Stockholm då han inte träffat dom sedan i sommras, så när jag tidigare i veckan berättade för honom att dom skulle följa med gav han ett glädjetjut som inte var av denna värld, så underbart att höra… 

Nåväl, fem timmar i bilen går inte sååå långsamt.

Väl framme så hade vi ju hela bilen full med packning plus lite till… vi lyckades på ngt sätt få med oss allt upp så vi slapp gå flera vändor.  

När vi kom upp till lägenheten öppnade Kevin, han blev så klart jätte glad och jag fick en bamse kram och sedan lyfte han upp mig.. hahaha, ja, han e ju som sagt längre än mig och jag har väl inte så mycket tyngd att skryta med heller.

När F hade fått av sig ytterkläderna så stod dom bara och flinade och tittade på varandra, jag sa att ni får krama varandra, men båda blev helt plötsligt blyga hahaha…

                                                                                    Kevins skolfoto för i år… så vuxen….

Ja, Kevin har verkligen blivit stor på alla sätt. Han har blivit så vuxen men ändå inte…  Det är ju liksom fortfarande ett litet barn instängt i den nästan vuxna kroppen… och det märks så väl, han har ju absolut utvecklats jätte mycket under året som han har bott på gläntan, han har lärt sig så otroligt mycket och dom har tränat stenhårt med honom och det har verkligen börjat visa resultat. Mycket träning återstår och saker som dom tränat i c:a ett års tid börjar först nu ge resultat. Så det tar väldigt lång tid för Kevin att lära in något så att det blir en vana för honom.

Resten av Fredagen bestod av Pizza- ätande och sen va det dax att hoppa i säng eftersom vi skulle upp tidigt på Lördagen. Min kära syster skulle nämnligen tävla på Motorstadion i Nyköping: ATV eXtreme 6- timmars 

Lördag morgon, 3 barn, en pms häxa och en morgonsur karl… ja ni kan ju tänka er…

Men det gick ganska bra… vi kom bara iväg liiiite sent hahaha

När vi kom fram så letade vi först upp depån där systra mi och B var… Naturligtvis så missade vi starten  men vi hittade deras plats på en gång tack vare att en av brudarna i tjejlaget hade deras logga synlig plus att jag i bakhuvudet visste vad det stod på tältet hehehe.

Efter ett tag kom B in och va måttligt road då hans fälg va knäckt…

Ser måttligt road ut… NOT

I depån för att laga lite…

De va lite småkyligt på fm… Kevin väntar otåligt på moster…

Jag va riktigt läcker med mina rosa- blommiga gummistövlar… och så kaffe så klart… hehehe

Far & son…

Lilltjejen va ganska nöjd då det fanns en fin hund på plats…

Vi väntar på att syster min ska köra klart första varvet så vi får se henne…

Finaste syster har kört första varvet i tävlingen som varar i totalt 6 timmar!!! Pust!!!

Det va jätte kul att kolla när dom körde, men lerhålen va ju så klart bäst…

Och så klart en liten video från brudarnas lag- Team Mud Bitch…

Lördagen avslutades med ett besök hos min kära kusin Suss som egentligen är mer som en syster för mig.

Hon fyllde år på Fredagen så vi fikade lite och fick hennes supergoda äppelkaka som jag fått varje gång hon fyller år så långt jag kan minnas, så hade hon struntat i att baka den i år hade jag nog blivit besviken…

Söndag = Hem

Japp, men innan vi åkte hem tog vi en liten promenad till lekparken så att barnen fick leka av sig…

Eller va det jag som fick leka av mig… hehehe

…verkar nästan så…

Ok, barnen fick klättra lite dom me…

Sen gick vi hem till kära mor igen och åt innan det var dax att åka…

Som vanligt när jag åker ifrån min lilla älskling så blöder mamma- hjärtat…

Även om det är jätte skönt att han har det bra där han bor, även om han trivs, även fast vi bråkar mycket när vi ses, även om det bara blir kaos mellan oss två, så är han fortfarande min son som jag älskar över allt annat och skulle inte vilja ngt hellre än att kunna ha honom hemma hos mig som alla andra får ha sina barn…

Så ja, det gör fruktansvärt onta varje gång, speciellt som han inte är kramig och gosig på samma sätt som andra barn och vill ge mamma massa kramar… En kram fick jag självmant denna helg och de va när vi kom.

Sedan har jag fått sno åt mig kramar, men då stretar han emot, han kramar inte tillbaks, och det kan ni ju försöka tänka er hur det känns… inte bara nu, utan under alla år… Tänk er själva att inte få kramas eller mysa med era barn så mycket som ni skulle vilja… utan allt är en chansning.

Många gånger när jag velat kramas så har man istället fått en käftsmäll bara för att han inte tycker om beröring…

Så jag fick sno åt mig en kram, lyckades ge honom en hastig puss på kinden innan han slingrade sig bort…

Ha de bäst alla underbara människor