Herregud vad länge sen jag skrev ngt…

Ja, ja, har inte haft varken tid, lust eller ork.

Så nu får ni en hel novell istället 

Kevins flytt till Varberg från Gläntan i Västerås gick över förväntan bra.

Han va överlycklig och gjorde sig hemmastadd på direkten… verkade inte bry sig speciellt mycket.

Jag va ner och tog emot honom tillsammans med personalen från Varberg, men gick efter ett tag så det inte skulle bli allt för stissigt.

Dagen efter ville Kevin komma och äta lunch med mig, så vi fixade iordning lite mat.

Han är inte lika kinkig med maten som han va förr iaf, det känns så himlans skönt.
Och att få honom så nära mig igen kändes alldeles underbart…

Julen firade jag och Kevin uppe i Stockholm hos min syster och mamma…
Ja, Jens va kvar i Varberg, men kom upp på annandagen, dock så ville han inte erkänna detta för sina vänner eftersom vi bestämt att vi skulle separera. så då kunde man ju inte berätta för ngn att man ringt och mailat mitt i natten… 

I julklapp till mig själv köpte jag en rosa onepiece
Även mamma, syster, Bobby & Jens fick varsin…

Hmmm… ja, det blir lite kortfattat allt som har hänt, men då blir det inte lika långdraget.

Nyårsafton firade jag och Kevin i Varberg…
Lite jobbigt blev hela situationen med mig, Kevin och flytten eftersom jag och Jens nu skulle separera och jag hade fått ett jätte bra jobb i Stockholm, så för mig fanns inga andra alternativ än att flytta hem igen…
Självklart jätte, jätte jobbigt med Kevin, för nu skulle jag hamna 50 mil ifrån honom igen 

Dock så va han redan inställd på att flytta ännu en gång eftersom de fick hitta en tillfällig lösning på boende åt honom i Varberg till en början…

Men iaf så fick vi en supermysig Nyår… Kevin beställde pizza och pommac som nyårsmiddag och det blev de…

Vi hade verkligen jättemysigt, men innan klockan hann slå tolv så låg Kevin tslagen i soffan och sov….

Slut på 2011 och det kanske va lika bra att lägga det bakom sig…

Nu orkar jag inte skriva mer idag, men det kommer…
 

Sov gott alla och vakna till en toppendag imorgon…

Usch!!! Förkyld igen med en riktigt vidirg hosta… inge kul alls… men man lever iaf.

Nu är det bara 17 dagar kvar till min älskade Kevin flyttar 

Han har ringt varje dag nu i en veckas tid och frågat bl a när man får öppna första luckan på julkalendern, han frågade hur många julklappar jag köpt, om jag lämnat hans önskelista till tomten… Så underbart att min fina Kevin som fyller 16 i Februari fortfarande tror på tomten… Men han vet oxå att det är vi som köper julklapparna, men att tomten fixar de på ngt sätt.. hahaha… så underbart att han får det att gå ihop på de sättet som bara han kan 

Nu idag ville han veta när det är Januari, och jag satt och förklarade, sen sa han bara bra och la på luren, för då hade han ju fått svar på sin fråga och va klar.

Föreståndaren på Kevins nuvarande boende Gläntan har idag varit i Varberg på besök för att träffa personalen som ska jobba med Kevin, samt föreståndaren på hans nya boende. Dom har varit så underbara och skrivit ihop manualer på ALLT. Och då menar jag verkligen allt. Dom har fotat av alla Kevins scheman, dom har skrivit ner manualer för alla Kevins nuvarande rutiner eftersom de fungerar så bra. Allt från hans morgonrutiner till hans rutiner vad gäller vad han äter och inte äter och hur han vill ha det vid matbordet etc…ja dom har verkligen tänkt på allt!!! Så underbara 

Så när det sedan är dax för flytten så följer 2 personal från gläntan med Kevin och hjälper honom att packa upp och komma iordning samt visar personalen hur hans ep- larm fungerar, hur hans vagusnervsimulator fungerar etc. Det kommer bli hur bra som helst tror jag, det känns så iaf  

Mycket som ändras i ens liv… Man tror att det ska bli och vara på ett sätt, men sen så vänds hela världen uppochner och man måste ta beslut som man helst skulle slippa… Men ibland har man inte några val utan måste helt enkelt välja en anan väg för att det ska fungera…

Det kommer att bli skitbra, men det är inte kul och känns ganska jobbigt att behöva göra detta… Vill & kan inte gå in på några detaljer just för tillfället, ni som vet vad det handlar om vet, och ni andra får vackert vänta tills allt är klart så jag kan berätta vad som händer och sker…

Men tills dess får ni ha en underbar kväll och ta hand om dom ni älskar  

Kevin är ju bara för underbar. Han fullkomligt älskar att klä ut sig och en utav favoriterna, och har varit i många år, är så klart Batman. Jag vet int ehur många både batman och zorro masker jag gjort under åren och nu va det dax igen. 

Fick som vanligt tydliga och klara besked om hur dennna skulle se ut: Den ska va svart, i tyg och så ska den ha såna öron som batman har… Mmmm… men om den är i tyg så blir det svårt att göra det snyggt med öronen.

Han har tjatat och tjatat och tjatat, och nu tillslut är den färdig. Han ringde härom dan och frågade igen hur det går och jag sa att den är snart klar. I Tisdags fick jag äntligen arslet ur vagnen att göra klart den.

    En balong med papier maché                                                  Sen va de bara klippa till den…

  ….fästa gummiband…                                                                           ….kolla läget….

  …fixa lite färg…                                                                                …och voilá…

  …så har man…                                                                                      …en färdig Batman mask!!!

När Kevin ringde på Tisdagskvällen så berättade jag att den nästan va färdig, och så klart ville han se bilder så jag fick mailat över dessa bilder åt honom  

I Måndags va ju min nya handläggare här från Varberg och hälsade på Kevin i Västerås så att hon fick träffa honom i sin hemmiljö. Pratade med E på Tisdagen och hon berättade att Kevin hade varit i sitt esse, och det är jättebra eftersom det va så hon va tvungen att få se honom. Kevin kan ju annars vara väldigt artig om han är på bra humör eftersom jag har varit ganska så hård och bestämd på att man ska vara det när man träffar nya människor.

Igår Onsdag så ringde handläggaren mig och berättade att hennes besök på Gläntan gått jättebra. Hon tyckte personalen hade gett henne väldigt mycket och bra användbar info ang. Kevin, hans situation och vad han är i behov utav. Så nu har vi bokat in ett möte för hon vill berätta sina tankar, höra hur jag tycker och känner över vissa saker osv. Efter det är hon klar med sin utredning och jag kommer då få ett beslut om vad vi/ Kevin beviljas för hjälp.

Det börjar bli kallt ute så det är dax att inhandla diverse varma kläder. kevin handlas det ju numer åt på herravdelningen stl M!!!!

Hallå eller, var tog min lilla bebis vägen…hahaha 

Så personalen på Gläntan har synat och gått igenom Kevins garderob och kollat vad som måste inhandlas och vidarebefodrat infon till mig. Jag sa att jag åker och handlar vid löning och skickar upp kläderna.

Så igår när Kevins KP (kontaktperson) ringde och skulle summera den gågna veckan så sa hon att hon och Kevin åker och handlar och att Gläntan står för den kostnaden!!! Hallå… jag vet verkligen inte hur jag på ngt sätt ska kunna tacka dom för allt dom gjort både för mig och Kevin när han flyttar. Dom har ställt upp till 200%, dom har köpt grejer till Kevin trots att det egentligen ligger på mig, men bara för att dom vet att jag inte haft ngn bättre inkomst så står dom för klädkostnaderna med. Det jag har behövt köpa är Vinterjacka, och den kan han fortfarande ha sen förra vintern då den va lite stor då, och nu ett par gymnastikskor och ett par vinterskor.

Så nu idag när barnbidraget kommit ska jag föra över pengar till dom för skorna.

Nä, nu ska jag fortsätta softa lite innan det är dax att bege sig till arbetsplatsen och göra lite nytta  

Hoppas ni alla får en underbar dag…

I fredags va de dax att packa ihop hela familjen och bege sig upp till Stockholm för att spendera helgen där!!!!

Vaknade på tok för sent till att börja med   … hade underbara känningar av min fina huvudvärk Mr Hortons syndrom som inte alls är rolig.  Tack och lov så har det ännu inte blivit ngn ordentlig attack utan stannat vid känningar, men dom är inte skoj för det gör ont konstant, man orkar inte vara social på ngt sätt etc, etc… så vi håller tummarna att det BARA är förkänningar…

Iaf, vi blev sena med  i stort sett allt denna dag då bilen oxå börjat krångla… så klart… Så älsklingen fick lov att åka till garaget och böka lite med bilen, jag blev stressad då jag fick åka och hämta lillan eftersom jag själv försovit mig.

När vi kom hem plockade vi ner det sista och Lillan fick plocka ihop det som hon ville ha med sig.

Älsklingen åkte och hämtade sin pojke när han va klar i garaget och när dom kom hem så va de bara dubbelkolla att allt va ed och packa in oss i bilen.

Vi hade planerat att åka från Vbg senast 12:30… jo då, vi kom iväg nästan 2 timmar senare, men vi kom iväg iaf.

Kevin har länge velat att bonus- syskonen skulle komma med upp till Stockholm då han inte träffat dom sedan i sommras, så när jag tidigare i veckan berättade för honom att dom skulle följa med gav han ett glädjetjut som inte var av denna värld, så underbart att höra… 

Nåväl, fem timmar i bilen går inte sååå långsamt.

Väl framme så hade vi ju hela bilen full med packning plus lite till… vi lyckades på ngt sätt få med oss allt upp så vi slapp gå flera vändor.  

När vi kom upp till lägenheten öppnade Kevin, han blev så klart jätte glad och jag fick en bamse kram och sedan lyfte han upp mig.. hahaha, ja, han e ju som sagt längre än mig och jag har väl inte så mycket tyngd att skryta med heller.

När F hade fått av sig ytterkläderna så stod dom bara och flinade och tittade på varandra, jag sa att ni får krama varandra, men båda blev helt plötsligt blyga hahaha…

                                                                                    Kevins skolfoto för i år… så vuxen….

Ja, Kevin har verkligen blivit stor på alla sätt. Han har blivit så vuxen men ändå inte…  Det är ju liksom fortfarande ett litet barn instängt i den nästan vuxna kroppen… och det märks så väl, han har ju absolut utvecklats jätte mycket under året som han har bott på gläntan, han har lärt sig så otroligt mycket och dom har tränat stenhårt med honom och det har verkligen börjat visa resultat. Mycket träning återstår och saker som dom tränat i c:a ett års tid börjar först nu ge resultat. Så det tar väldigt lång tid för Kevin att lära in något så att det blir en vana för honom.

Resten av Fredagen bestod av Pizza- ätande och sen va det dax att hoppa i säng eftersom vi skulle upp tidigt på Lördagen. Min kära syster skulle nämnligen tävla på Motorstadion i Nyköping: ATV eXtreme 6- timmars 

Lördag morgon, 3 barn, en pms häxa och en morgonsur karl… ja ni kan ju tänka er…

Men det gick ganska bra… vi kom bara iväg liiiite sent hahaha

När vi kom fram så letade vi först upp depån där systra mi och B var… Naturligtvis så missade vi starten  men vi hittade deras plats på en gång tack vare att en av brudarna i tjejlaget hade deras logga synlig plus att jag i bakhuvudet visste vad det stod på tältet hehehe.

Efter ett tag kom B in och va måttligt road då hans fälg va knäckt…

Ser måttligt road ut… NOT

I depån för att laga lite…

De va lite småkyligt på fm… Kevin väntar otåligt på moster…

Jag va riktigt läcker med mina rosa- blommiga gummistövlar… och så kaffe så klart… hehehe

Far & son…

Lilltjejen va ganska nöjd då det fanns en fin hund på plats…

Vi väntar på att syster min ska köra klart första varvet så vi får se henne…

Finaste syster har kört första varvet i tävlingen som varar i totalt 6 timmar!!! Pust!!!

Det va jätte kul att kolla när dom körde, men lerhålen va ju så klart bäst…

Och så klart en liten video från brudarnas lag- Team Mud Bitch…

Lördagen avslutades med ett besök hos min kära kusin Suss som egentligen är mer som en syster för mig.

Hon fyllde år på Fredagen så vi fikade lite och fick hennes supergoda äppelkaka som jag fått varje gång hon fyller år så långt jag kan minnas, så hade hon struntat i att baka den i år hade jag nog blivit besviken…

Söndag = Hem

Japp, men innan vi åkte hem tog vi en liten promenad till lekparken så att barnen fick leka av sig…

Eller va det jag som fick leka av mig… hehehe

…verkar nästan så…

Ok, barnen fick klättra lite dom me…

Sen gick vi hem till kära mor igen och åt innan det var dax att åka…

Som vanligt när jag åker ifrån min lilla älskling så blöder mamma- hjärtat…

Även om det är jätte skönt att han har det bra där han bor, även om han trivs, även fast vi bråkar mycket när vi ses, även om det bara blir kaos mellan oss två, så är han fortfarande min son som jag älskar över allt annat och skulle inte vilja ngt hellre än att kunna ha honom hemma hos mig som alla andra får ha sina barn…

Så ja, det gör fruktansvärt onta varje gång, speciellt som han inte är kramig och gosig på samma sätt som andra barn och vill ge mamma massa kramar… En kram fick jag självmant denna helg och de va när vi kom.

Sedan har jag fått sno åt mig kramar, men då stretar han emot, han kramar inte tillbaks, och det kan ni ju försöka tänka er hur det känns… inte bara nu, utan under alla år… Tänk er själva att inte få kramas eller mysa med era barn så mycket som ni skulle vilja… utan allt är en chansning.

Många gånger när jag velat kramas så har man istället fått en käftsmäll bara för att han inte tycker om beröring…

Så jag fick sno åt mig en kram, lyckades ge honom en hastig puss på kinden innan han slingrade sig bort…

Ha de bäst alla underbara människor